Antikvariatet

Antikvariatet

Om Antikvariatet

Antikvariatet är en blogg om gamla böcker!

Jag hittar bortglömda gamla böcker i min pappas bibliotek, i second hand-butiker och på loppisar, och i ett och annat antikvariat. Boklådor är bokskatter!

Om jag hittar en bok som på något sätt väcker inspiration och läslust hos mig - eller gör mig arg eller uttråkad, eller vad som helst! - så hittar ni den på Antikvariatet!

Recension 8 - Pastor Randollph och fallet ur Nåden

DeckarePosted by Emma Elliott Mon, July 23, 2012 21:10:27

Titel: Pastor Randollph och fallet ur Nåden (orig. Reverend Randollph and the fall from Grace, Inc.)

Författare: Charles Merrill Smith

Antal sidor: 210

Förlag och år: Bra Deckare, 1981


--------------------------------------------------------------------------------------

En hyfsat bra deckare, ovanligt modern trots sin ålder. Den utspelar sig i predikantkretsar, där en amerikansk TV-evangelist blir utsatt för flera mordförsök. Inte så konstigt kanske, med tanke på hur penninghungrig han verkar som hela tiden ber sina församlingsmedlemmar att ge frikostigt i kollekten.

TV-evangelisten vill gå med i ett annat kyrkosamfund, eftersom det skulle se bra ut på hans CV när han nu ska ställa upp i senatorsvalet. Pastor Randollph, som har fått till uppgift att bedöma om TV-evangelisten är lämplig att beviljas inträde i kyrkan, hamnar mitt i smeten när kropparna börjar falla.

Ibland blir man påmind om att boken är 30 år gammal. På en och samma sida (208) får man först läsa den politiskt korrekta åsikten hos en av personerna i boken, Dan. Pastor Randollph har tidigare i boken blivit beskylld för rasism då han vägrade låta en svart teologistudent göra praktik i kyrkan. (Anklagelsen var falsk, då studenten faktiskt inte fick praktikplatsen för att han var lat och obstinat). När han istället låter en ung kvinnlig teologistudent få praktikplatsen, uttrycker Dan sitt nöje över beslutet: "Om dom beklagar sig över Natalie kan vi anklaga dom för manschauvenism."

Några rader nedanför raseras bokens ädelhet och politiska korrekthet, då studenten får veta varför hon fick platsen:

"Du är bäst i klassen. Du är klyftig, och smart också. Du är snygg. Du är trevlig."

Snygg? Manschauvenism kallar jag det att en kvinnas utseende spelar roll vid besättningen av en praktikplats.

Nåväl. Naturligtvis är det pastor Randollph, och inte polisen som jobbar på fallet, som löser gåtan och kommer på vem mördaren är. Det är tyvärr inte en stor överraskning. Ett lite oinspirerande slut på en annars okej historia.

Recension 6 - Det är aldrig för sent att dö, 1976

DeckarePosted by Emma Elliott Wed, August 24, 2011 20:07:31

Titel: Det är aldrig för sent att dö (original You're never too old to die)

Författare: Arthur D. Goldstein

Förlag: Bra Böcker AB, 1976

Antal sidor: 209

Trots ett ganska trist omslag (det var nog ganska häftigt på 70-talet …) så fann jag titeln mycket lockande. Allt som handlar om ond, bråd död är ju underhållande, hur ledsamt det än låter.

Och jag tyckte det var mycket angenämt att läsa "Det är aldrig för sent att dö". Det var inte alltför spännande, inte alltför trist - lagom, perfekt för den svenska läsgommen!

Jag vet inte hur gammal författaren var när han skrev boken, men man får en känsla av att den skrevs av en äldre person, för äldre personer, om äldre personer. Den utspelar sig nämligen på ett ålderdomshem, där gamlingarna trillar av pinn av andra orsaker än ålder.

Tyvärr är det inte någon som tror det förutom en kär gammal dam, som också hon går och dör. Men hennes vänner på hemmet vill göra henne en sista tjänst och börjar luska i de i deras ögon oförklarliga dödsfallen.

Det är en mysig stämning á la "Mord och inga visor", och man sitter och hoppas att gamlingarna ska få upprättelse för alla gånger de blivit kallade gaggiga galningar. Lösningen på deras fall är inte jätteförvånande, men man blir glad av den å deras vägnar.

Recension 3 - Odjuret, 1970

DeckarePosted by Emma Elliott Tue, May 17, 2011 19:38:28

Titel: Odjuret

Författare: Ulla Trenter

Antal sidor: 198

Albert Bonniers Förlag, 1970

---------------------

Ännu en bok hittad i min fars bibliotek. Första intrycket: trist omslag trots den spännande titeln. Men jag gav boken en chans, för man ska ju inte döma hunden efter håren, eller på engelska “a book by its cover”. Och jag blev glatt överraskad!

“Odjuret” är en detektivroman som utspelar sig i Stockholm i allmänhet och på NK i synnerhet. Huvudpersonen, fotografen Harry Friberg, är ute på vårpromenad när han vandrar rakt in i ett mysterium med ingredienser som svarthandel med antikviteter, mord och en rar gammal dam som bor i en stuga mitt i ingenstans.

Det är en mysigt skriven bok med ett språk som är tämligen ålderdomligt, trots att författaren på omslagsbilden verkar vara en för sin tid modern ung kvinna. Jag förvånas på vissa ställen där texten blir lite väl gammalmodig, med strofer som beskriver forna tiders kvinnosyn. Exempel från sidan 28: “På kvinnors och hundars sätt lydde hon vant på bestämd order …”, en mening som handlar om en kvinna i berättelsen, Astrid, som annars är en modern kvinna med en viktig position inom NK:s organisation.

Jag blir positivt överraskad av att boken tar upp ett kärt ämne för mig, nämligen den svarta handeln med antikviteter, som är ett viktigt och stort problem inom arkeologin, som jag har studerat. Det är något som jag önskar belyses mer och får en större juridisk status. I Italien tas problemet på allra största allvar, där en speciell antikvitetsavdelning inom poliskåren har startats för att bara arbeta med antikviteter stulna från museer, arkeologiska utgrävningsplatser och platser som inte ens har undersökts arkeologiskt ännu. Så det blev jag mycket glad över att hitta i “Odjuret”.

Jag skulle definitivt rekommendera “Odjuret” till en vän, det var mysig läsning om kvällarna!